On the road again

Vårt av försäkringsbolaget tilldelade hotell visade sig faktiskt vara över förväntan. Sägarna var helt och okej och likaså frukosten. På väg ner till frukosten mötte mycket "välklädd" kille i 25-30 årsåldern. Dvs inte välklädd i form av kostym, utan med skottsäker väst och automatvapen modell större. Väl nere i frukostmatsalen hittade vi ett tiotal till välklädda "unga gossar". Just som vi slagit oss ner kom en av dem bärandes på ammunitionslådan och ställde ner den på bordet. Det visade sig att vi delat hotell med första bridagaden av den italienska säkerhetspolisens Carabinieris mobila enhet. Förmodligen har vi alltså just spenderat den säkraste natten vi någonsin kommer att ha i hela våra liv...

Eftersom försäkringsbolagsgubben kört ut oss i "vildmarken" utanför Verona var det efter frukost dags att ta itu med uppgiften att ta oss tillbaka till stan. Vi tyckte att buss kändes som ett bra alternativ och lyckades hitta en busshållsplats där det eventuellt skulle gå en buss någon gång in mot Verona. Italienska busstidtabeller är inte särskilt lättlästa och definitivt inte specielt logiska. Till vår stora lycka kom det dock en buss inom 10 minuter som det faktiskt stod Verona på. Efter att ha gjort oss till ovän med en ovanligt sur busschafför genom att vi dels inte förstod italienska och dels genom att inte betala med jämna pengar kom vi i alla fall iväg.

Efter lite sight-seeing i Veronas förorter plingade vi och tog oss av bussen. Det visade sig dock att vi klev av LITE för tidigt och fick släpa våra tunga väskor genom halva stan till stationen dör vi skulle låsa in dem. Efter att ha lämnat in väskorna till en ännu surare gubbe på stationen begav vi oss av åter i rikting mot Veronas centrum (Fråga: Varför har man en 1 meter hög disk vid en baggageinlämning som väskorna måste baxas över...?)

På väg in till stan passade vi på att ringa till bilverkstan och höra hur det gått med bilen. Föga förvånande hade de inte ännu börjat titta på den. De bad oss istället på bästa italienska manér att återkomma om 2 timmar.

Under vår påtvingade sight-seeing dag i Verona såg vi stadens två huvudattraktioner: Den gamla romerska arenan och Julias balkong. Eller i alla fall det som hävdas vara Julias balkong. Oavsett om det är sant eller inte så var det vi och tusentals andra turister som tittade upp mot balkongen, brände av ett par fotoblixtar innan vi begav oss vidare.

För oss ledde den vidare färden till en restaurang och itaiensk pizza för att försöka lugna den något irriterade stämningen som för tillfället rådde. Efter lite mat ännu ett samtal till bilverkstaden (med beskedet "ring om två timmar...") beslutade vi oss för att vi skulle ta oss till bilverkstaden och sätta oss där tills de tittade på vår bil. Vi begav oss således tillbaka mot centralstationen och hämtade våra väskor. Vi började inse att vi inte skulle hinna till vprt förbokade hotell och ringde och avbokade detta. Eftersom vi inte hade en aning om vilken buss som skulle kunna tänka ta oss i rätt riktning och inte hade lust att bli utskjutsade till någon förort av någon taxichaffis tog vi saken i egna händer (fötter) och började traska i riktning mot verkstaden. På väg ut ringde faktiskt verkstan och att de tittat på bilen och kommit fram till att den var trasig och behövde lagas. De visste inte vad det skulle kosta

och höll på att undersöka på reservdelarna överhuvudtaget fanns i Italien. I bästa fall skulle det ta 3 dagar(!) och de skulle återkomma med pris i morgonbitti. Tre dagar till i Verona var inte precis vad vi kände för, så vi föreslog en provisorisk lösning, ringde en bilmek vi känner hemma och frågade vad han tyckte att man skulle göra. När han på sin brutna svenska förstod att vi befann oss i Italien och inte kunde bärha bilen till honom, röstade han på den provisoriska lösningen och sa att han lätt skulle kunna fixa det åt oss när vi kom hem.

När vi 10 minuter senare kom till verkstan gjorde de som vi ville, vi betalade dem €90 för beväret och vi var därifrån på mindre än 10 minuter. Tänk om de kunnat göra detta ett och ett halvt dygn tidigare!

Den trycka semesterstämningen släppte genast och vi körde ut på världens finaste motorvägssystem. Nya fina och breda tullbelaga motorvägar. På väg sydväst mot medelhavskusten. På vägen lyckades vi luska reda på ett hotell några mil från franskagränsen. De sista 20 milen ner mot kusten slingrade sig mellan bergen och in och ut i hundratals tunlar. Skulle tro att det i dagsljus måste vara en av välrden vackraste motorvägar. Efter en 20 mils kontant nedförsbacke kom vi fram till Albenga och Residence Solo. Santa Monica Bay, släng dig i väggen. För alla som har sätt någon form av amerikans såpa som utspelar sig i Kalifornien kan nog tänka sig precis hur det ser ut. Vi sitter just nu på balkongen, lyssnar på vpgorna och och tittar ut över medelhavet som befinner sig 50 meter bort. Är det inte härligt med semester så säg :)

Read more...

En konstig semester

Efter en god natts sömn i DB Autozugs sovkupé vaknade vi mitt i österrikiska alperna och till något av det vackraste som måste finnas i naturväg. Höga bergssluttningar, djupa trädbeväxta dalar och slingrande vägar och fantasifulla broar över de djupa klyftorna.

Strax efter att vi passerat italienska gränsen vi Brenner/Brennero fick vi vår frukost serverad. Snyggare frukostutsikt än den som passerade utanför vårt kupéfönster får man leta efter.

Vid elvatiden anlände vi till stationen i Verona och det var dags att lasta av bilarna från tåget. Allt gick alldeles utmärkt förutom att vår handbroms hade fastnat. Och för alla som någonsin försökt köra en bil med handbromsen i, vet mycket väl att det inte är någon höjdare...

Efter ett antal samtal fram och tillbaka till vårt försäkringsbolag lyckades vi till slut få tag i en bärgare som drog oss till närmaste verkstad. Självklart hade verkstaden inte tid att ta hand om vår bil under dagen, så det var bara till att snällt lämna den där, lasta ur alla väskor och påbörja arbetet med att återigen få tag i försäkringsbolaget och få dem att fixa boende åt oss för natten. Nu är det nog så att i princip alla andra europeiska länder bör detta gå att lösa relativt problemfritt. Men, nu råkar vi befinna oss i Italien, och som vårt försäkringsbolag mycket vänligt uttryckte det, så i Italien kan det nog tyvärr ta tid. Ca 4 timmar och 10 telefonsamtal senare verkade det dock faktiskt som att försäkringsbolagets italienska motsvarighet skaffat fram ett hotellrum till oss. De skulle till och med komma och plocka upp oss och köra oss till hotellet. De skulle komma om 10 minuter. En timme senare dök de upp. Eller rättare sagt en gubbe som körde som en biltjuv och vars engelska ordföråt bestod av ca 3 ord.

I vår enfald hade vi trott, att när vi blev meddelade att de nu fått tag i ett hotellrum åt oss, så skulle det faktiskt finnas ett. Men, det visade sig att vår biltur gick ut på att köra runt till olika hotell (det ena värre än det andra) för att hitta ett som hade lediga rum.

Slut slut kom vi till ett hotell som i alla från utsidan såg riktigt bra ut. Dock med den lilla nackdelen att vi nu inte längre befann oss i Verona utan i någon närliggande diffus by. Hotellet hade till vår stora lycka lediga rum, vår "taxichaufför" dumpde oss och begav sig hemmåt. Vi fick ett rikigt trevligt rum och hotellet råkade ligga granne med en helt fantastisk italiensk fiskrestaurang.

En dusch och en lång och god middag senare känner vi oss faktiskt som människor igen och uppgivenheten börjar ge vika.

Vi hoppas nu på att bilen ska gå att fixa under morgondagen och att vi ska komma iväg mot Frankrike till slut i alla fall. Verona är väl en helt okej stad, trots det något dåliga första intrycket... men det kan ju bli lite tråkigt att spendera hela semestern här. Bilen tycker för lvrigt att det är en konstig bilsemester det här. Först fick den åka jättelångt på ett biltåg. Sen fick detn åka lite kortare på bärgningsbilens flak. Den undrar när det är dags att den ska få åka lite för egen maskin :)

Read more...