100 mil till

Vi begav oss från Karlsruhe strax efter klockan 8 på morgonen med siktet inställt på Lund. GPS:en visade 999 km, nästan uteslutande på Autobahn.

Efter att att nu ha kört ganska betydande sträckor på både franska och tyska motorvägar, kan vi passa på att peka på några av de skillnader och likheter vi observerat.

För det första kan vi meddela att den franska bilparken består av framförallt småbilar, där vår Golf faktiskt känner sig som en ganska stor bil. Så gott som alla franska bilar har en betydande mängd bucklor och repor, utan att det verkar bekymra deras ägare det minsta. Det finns visserligen en och annan liten peugeot med ett antal år på nacken, men de allra flesta bilar ser ut att vara relativt nya, trots sina många bucklor.

Maxhastigheten på de franska motorvägarna är 130 hm/h, en hastighet som de flesta faktiskt håller, och ganska många ligger under. Detta skulle ju i och för sig kunna bero på att de ju faktiskt kör relativt små bilar, som i likhet med vår Golf protesterar ganska högljutt och låter missnöjd när man varvar motorn förmycket. I städerna däremot (och även på små landsvägar med alldeles för hög hastighetsbegränsning), kör fransmännen som tokar, speciellt på sina många vespor och motorcyklar.

För övrigt verkar de franska bilskolorna lära ut att man på motorvägar ska blinka hela tiden under en omkörning och inte bara när själva filbytet sker. Detta är väldigt frustrerande speciellt på 3-filiga motorvägar, där lastbilar ligger i mittkörfältet under flera minuter och blinkar vänster medan de segar sig förbi en kollega som kör ca 2 km/h långsammare än de själva.

Även på de tyska motorvägarna är maxhastigheten 130 km/h. Som vi har förstått det, är dock detta en rekommenderad maxhastighet, om inte annat anges. Detta är i praktiken snarare en minsta rekommenderad hastighet. Kör man långsammare blir det snarare farligt, med ett farliga inbromsningar och filbyten till följd. Det är en rätt egendomlig känsla att ligga i nästan 140 km/h och bli omkörd av en Ferrari eller Porsche i minst 200 knyck... Tyskarna är dock väldigt duktiga på att blinka vid filbyten och tur är väl det.

Den tyska bilparken har en betydligt större genomsnittsstorlek än den franska, även om det även här finns en stor mängd småbilar. Det konstiga är att också dessa småbilar även de tutar iväg så fort på motorvägarna. Man tänker sig att de borde köra slut på sina motorer på bara ett par år. De tyska bilarna är nya och blänkande med få repor och bucklor. Det finns många väldigt fina bilar. Men de kör som sagt VÄLDIGT fort. På landsvägar och i städerna liknar gatubilden mer vår svenska, med bredare gator än de franska.

Vindsnurrorna längs med vägen snurrade som att de blivit ombyggda till jetmotorer och strax före klockan 17 åkte vi färjan från Puttgarden till Rödby. Den starka blåsten som vi känt av under vägen hade inte direkt mojnat och det blåste ordentligt. Vår plan var att äta middag på färjan så vi beväpnade oss med varsitt åksjuketuggummi och begav oss till restaurangen. Trots medicineringen var blåsten och vågorna påtagliga.

Danmark hälsade oss välkomna med hällregn och vi fick för första gången under hela resan användning för våra nyinköpta vindrutetorkare. Norden välkomnade oss helt enkelt med dess omisskänliga höstväder: Regn och storm!

Även färden över Öresundsbron blev ganska så blåsig, men kraftig sidvind, reducerad hastighetsbegränsning och båda händerna på ratten!

Efter att ha hämtat upp nycklarna till Klaras lägenhet var det skönt att komma fram och vi har sovit jättegott. Fast det känns lite konstigt att hälsa på Klara när hon själv inte är hemma :(

Read more...

100 mil

Idag påbörjade vi den stora resan... Fast först sov vi ut ordentligt och åt frukost på vårt Bed & Breakfast i Carcassonne. Det var gott. Fast jag tror att vi har kommit fram till att det Bed & Breakfast som vi bodde på i Lorgues passade oss bättre. Både stämningen, inredningen, miljön och ägarinnan passade oss bättre. Fast med det inte sagt att det det här i Carcassonne inte har varit jättebra.

Vid elvatiden packade vi ihop vårt pick och pack och startade vi vår 250 mil långa resa upp genom Europa.

Vi ställde in GPS:en på Lund, Sverige. Efter ett antal långa minuter och analyserande lyckades GPS:en spotta fram en föreslagen rutt på ganska exakt 200 mil.

Under hela semestern har vi faktiskt använt GPS:en rätt så mycket för att hitta dit vi ska. Det skulle väl kunna tyckas vara lite fusk, men har faktiskt varit ovärderligt, speciellt inne i städerna. I princip alla gator inne i franska städer är ca 2 meter breda, enkelriktade och innehåller en betydande mängd bilar och vespor som kör som tokar. Deras vägskyltning är allt annat än övertydlig och allt detta sammantaget gör att det är väldigt skönt att kunna inrikta all sin uppmärksamhet på den omgivande trafiken utan att samtidigt behöva försöka hitta rätt.

Varje dag som vi parkerat vid hotellet har vi pustat ut och varit mycket nöjda och glada över att vi inte blivit påkörda av någon vespa eller själva kört på något i de mycket smala gränderna, som i alla fall i Provence gärna även har 10-20 graders lutning.

Många skulle väl och kunna hävda att man genom att använda GPS bara får se motorvägar, och inte något annat än motorvägar. Men, nu är det så att i Frankrike så är den generella

hastigheten utanför tätort 90 km/h, och ju mindre och ensligare gatorna är, desto mindre tid har den franska administrationen lagt ner på att sätta upp ordentliga hastighetsbegränsningar. Detta får då det lilla resultatet att GPS:en tror att man kan köra 90 km/h på de allra minsta serpentinvägarna i bergen och därmed föreslagit just dessa vägar som de bästa alternativen. Detta har gjort att vi trots GPS-navigering faktiskt hamnat på mindre vägar och längre bort från motorvägarna än vi annars skulle ha gjort! Tyvärr verkar det också som att de franska karttillverkarna inte har riktigt full koll på hur deras städer och byar ser ut, vilket har resulterat i att GPS:en ibland tagit oss till helt fel ställen.

Men, på det hela taget, kan vi alla fall klart rekommendera att använda GPS när man ska ut och åka i Frankrike.

På de stora motorvägarna i Frankrike kan man susa fram i lagstadgade 130 km/h, så det rullade på rätt så bra upp genom landet genom Rhônedalen. De franska motorvägarna är i princip så gott som alltid avgiftbelagda och kan därför också hållas väldigt fina, utan alltför mycket trafik och med i ordninggjorda rstplatser varannan kilometer.

Men det här med att betalla vägtullarna verkar vara rätt så svårt. Vi fastnade i 20 minuter bakom en lastbil, som hade klara problem...

Efter att ha kört över ett par landsgränser i Europa under vår resa, kan vi konstatera att det här med EU har gjort att det knappt märks när en gräns passeras. T ex fanns det inget alls som indikerade gränsen mellan Italien och Frankrike, mer är att vägskyltarna började stå på franska helt plötsligt.

Tyskarna verkar tycka om att markera att man kör in i Tyskland genom att ta ner hastigheten på motorvägarna till 30 km/h, men i övrigt händer inte så mycket annat.

Vi passerade tyska gränsen vid åttatiden på kvällen och till följd av lite besvärliga vägarbeten blev det så att säga lite kortslutning mellan GPS:en och trafikomledningarna och vi åkte därför fram och tillbaka över gränsen ett antal gånger innan vi kom in på rätt spår. Vi förstår fortfarande inte hur vi åkte...

Vi stannade i alla fall på ett motell i Karlsruhe i Tyskland, för att sova lite och för att orka ta tag i de resterande 100 milen till Lund.

Read more...

Tinnar och torn

Efter frukost lämnade vi hotellet i Montpellier och begav oss mot Carcassonne, ca en timme in i landet från Narbonne. Visserligen heter den här bloggen "Provence tur och retur", men nu har vi faktiskt lämnat Provence och gett oss in i distriktet "Languedoc-Roussillion".

Den gamla staden, "Citdellet" i Carcassonne är en fullständigt restaurerad medeltida stad. Den ligger högst upp på en brant kulle och är omgärdad av dubbla befästa ringmurar. Vi började vår Carcassonnevistelse med en tur till den medeltida staden och ett besök i den gamla restaurerade borgen innanför murarna. Självklart hade vi likadana tjusiga ljudguider i små svarta mobiltelefonlikande apparater som vi hade vid Pont du Gard. Idag var vi dock inte riktigt lika ensamna :)

Carcassonne uppfördes och befästes av härskarsläkten Trencavel under 1100-talet efter Kristus och har haft stor betydelse historiskt sett och varit plats för många blodiga strider till följd av dess strategiska placering nära den spanska gränsen. Innanför murarna ligger Trencavels gamla slott/borg. Carcassone var under sin storhetstid en rik stad och det förefaller som att det var en relativ säker plats - i alla fall innanför murarna. År 1209, på katolska kyrkans initiativ, drog dock ett riddartåg fram över landet med syfte att utrota en grupp kättare, de så kallade Albigenserna eller Katarerna. Den härskande Trencavel gav dock katarerna en fristad inne Carcassonne, och därmed anfölls staden. Det blev slutet för den härskande släkten Trencavel.

På 1600-talet flyttades gränsdragningen mellan Spanien och Frankrike närmare Spanien, och Carcassonnes läge blev inte längre lika strategiskt och utsatt. Genom århundradena därefter har den forna ståtliga staden förfallit och byggts om för att passa dess nya invånare.

På 1800-talet påbörjade arkitekten Viollet-le-Duc restaureringen av Citadellet till dess skick så som det såg ut i slutet av 12oo-talet. Det var ett mödosamt arbete och Viollet-le-Duc hann tyvärr aldrig se det fantastiska slutresultatet. Nämnas kan t ex att det tog hela 40 år att evakuera de människor som under årens lopp bosatt sig i utrymmet mellan de två ringmurarna. Detta för att kunna återställa utrymmetutrymmet till den ursprungliga tomma öppna plats där de medeltida soldaterna tränade och anordnade tornérspel.

Besöket i Citadellet och framförallt den gamala borgen var väldigt trevligt. Det kändes som att förflytta sig tillbaka till 1200-talet och Carcasonnes storhetstid. Man förstår verkligen att det måste ha varit en mäktig syn för de många krigsherrar som förgäves försökte sig ta sig in i staden.

Det finns ett flertal romaner som utspelar sig i det medeltida Carcassonne och det var spännande att få komma hit och få en känsla för den miljö som dessa utspelar sig i. I det nutida citadellet ter sig väl inte livet exakt på samma sätt som för 800 år sedan. Idag kantas varenda gata av turistaffärer och restauranger. Fast, det det bor faktiskt folk här än idag. Dagens invånarantal är dock blygsamma ca 120 personer.

Dagens hotell utgörs av Maison Coste Bed & Breakfast i Carcassonnes "moderna" stad, som ligger på andra sidan Audefloden från Citadellet sett. Här är det riktigt trevligt och vi har den klart skönaste sängen på hela resan och en egen terass utanför sovrummet. Han som har hand om B&B't heter Michel, och man skulle väl kunna uttrycka sig som så att namnet är inte det enda han har gemensamt med en viss karaktär i Gilmore Girls :)

Idag har vi verkligen semester och eftermiddagen har vi spenderat på vår alldeles egen terass. I morgon påbörjar vi resan hemmåt :(

För övrigt har vi kommit fram till att köra bil i franska städer är ungefär som att köra bil inne i gamla stan i Stockholm (om det nu hade varit tillåtet). Och gärna i 70 kilometer i timmen.

Read more...