En konstig semester

Efter en god natts sömn i DB Autozugs sovkupé vaknade vi mitt i österrikiska alperna och till något av det vackraste som måste finnas i naturväg. Höga bergssluttningar, djupa trädbeväxta dalar och slingrande vägar och fantasifulla broar över de djupa klyftorna.

Strax efter att vi passerat italienska gränsen vi Brenner/Brennero fick vi vår frukost serverad. Snyggare frukostutsikt än den som passerade utanför vårt kupéfönster får man leta efter.

Vid elvatiden anlände vi till stationen i Verona och det var dags att lasta av bilarna från tåget. Allt gick alldeles utmärkt förutom att vår handbroms hade fastnat. Och för alla som någonsin försökt köra en bil med handbromsen i, vet mycket väl att det inte är någon höjdare...

Efter ett antal samtal fram och tillbaka till vårt försäkringsbolag lyckades vi till slut få tag i en bärgare som drog oss till närmaste verkstad. Självklart hade verkstaden inte tid att ta hand om vår bil under dagen, så det var bara till att snällt lämna den där, lasta ur alla väskor och påbörja arbetet med att återigen få tag i försäkringsbolaget och få dem att fixa boende åt oss för natten. Nu är det nog så att i princip alla andra europeiska länder bör detta gå att lösa relativt problemfritt. Men, nu råkar vi befinna oss i Italien, och som vårt försäkringsbolag mycket vänligt uttryckte det, så i Italien kan det nog tyvärr ta tid. Ca 4 timmar och 10 telefonsamtal senare verkade det dock faktiskt som att försäkringsbolagets italienska motsvarighet skaffat fram ett hotellrum till oss. De skulle till och med komma och plocka upp oss och köra oss till hotellet. De skulle komma om 10 minuter. En timme senare dök de upp. Eller rättare sagt en gubbe som körde som en biltjuv och vars engelska ordföråt bestod av ca 3 ord.

I vår enfald hade vi trott, att när vi blev meddelade att de nu fått tag i ett hotellrum åt oss, så skulle det faktiskt finnas ett. Men, det visade sig att vår biltur gick ut på att köra runt till olika hotell (det ena värre än det andra) för att hitta ett som hade lediga rum.

Slut slut kom vi till ett hotell som i alla från utsidan såg riktigt bra ut. Dock med den lilla nackdelen att vi nu inte längre befann oss i Verona utan i någon närliggande diffus by. Hotellet hade till vår stora lycka lediga rum, vår "taxichaufför" dumpde oss och begav sig hemmåt. Vi fick ett rikigt trevligt rum och hotellet råkade ligga granne med en helt fantastisk italiensk fiskrestaurang.

En dusch och en lång och god middag senare känner vi oss faktiskt som människor igen och uppgivenheten börjar ge vika.

Vi hoppas nu på att bilen ska gå att fixa under morgondagen och att vi ska komma iväg mot Frankrike till slut i alla fall. Verona är väl en helt okej stad, trots det något dåliga första intrycket... men det kan ju bli lite tråkigt att spendera hela semestern här. Bilen tycker för lvrigt att det är en konstig bilsemester det här. Först fick den åka jättelångt på ett biltåg. Sen fick detn åka lite kortare på bärgningsbilens flak. Den undrar när det är dags att den ska få åka lite för egen maskin :)