Vitt, svart och rosa

Idag har vi spederat dagen i ett område som heter Camargue. Camargue är det naturreservat som består av Rhôneflodens låglänta deltaområde. Här finns vita hästar, svarta tjurar och rosa flamingos. Vi lyckades hitta 2 av 3. De små starka och envisa vita hästarna föds upp och rids av Frankrikes egna cowboys, så kallade "guardians".

Vår tanke var att börja med att bege oss till det turistinformationscentrum som omnämns i guideboken. Efter mycket om och men lyckades vi hitta den plats där informationcentret borde ha legat. Där fick vi dock reda på att informationscentret stängde för 2 år sedan, men blev erbjudna en karta på holländska. Med hjälp av kartan hittade vi till byn Les Saintes-Maries-de-la-Mer längst ut vid Medelhavet.

Det var en riktigt trevlig liten sommarturistby, med härliga sandstränder och en gullig liten stadskärna. Hit kan vi gärna tänka oss att åka igen på solsemester. Men det var ju inte sol vi främst var ute efter idag...

Här hittade vi i alla fall ett turistinformationscenter och där fanns anslag på franska om något som skulle hända 10 minuter senare. Vi fattade ingenting, men polisen hade börjat spärra av gatan utanför och folk radade upp sig på trotoarerna. 10 minuter senare kom ett gäng cowboysar ridandes tätt tätt i full galopp med några tjurar mellan sig. Det var helt enkelt en uppvisning från några av traktens cowboysar.

Överallt fanns även en massa information från alla hästgårdar som erbjöd turridning på de vita camarguehästarna. Annika var väldigt intresserad, men beslutade att det fick nog bli en annan gång. Med tanke på bilderna såg det ut som att det kunde vara en bra idé att i alla fall ta med sig egen hjälm.

Efter lunch och glass (Annika var mycket nöjd med sin sorbet gjord på mörk choklad) begav vi oss mot den lilla byn Salin-de-Giraud som ligger på andra sidan Camarguebukten. Vid Salin-de-Giraud finns Europas största saltverk och vi tänkte passa på att åka dit och se efter så att de gjorde sitt jobb. Hör utvinns 800 000 ton havssalt varje år genom stt i stora dammsystem koncentrera medelhavets redan salta vatten. Saltkristallerna lagras sedan i stora vita saltberg. Vi hittade en utsiktsplats strax söder om Giraud där vi hade fin utsikt över de gigantiska saltbergen. Törstig någon?

Förövrigt kan vi nu meddela att vi fått bekräftat från Deutsche bahn Autozug att vi måste ha en fullt fungerande handbroms för att få åka med biltåget hem på måndag från Narbonne. De kan surra fast det ena fordonet konstigare än det andra och det är inga problem att ta med motorcyklar, veteranbilar eller släpvagnar, men om man har en bil, så måste den tydligen ha en pålitlig handbroms. Så tåget hem är nu tyvärr avbokat och likaså de tre sista dagarnas hotell i Argeles Sur Mer,som vi sett fram emot så mycket. Istället kommer vi att spendera ett par dagar på motorvägarna upp genom Europa. Jippie! :(

Portiern på hotellet i Montpellier vägrar förstå både engelska och kroppsspråk. Men han upprepar gärna samma långa franska meningar 5 gånger och högre och högre varje gång när vi inte verkar förstå. Varför är det så att folk verkar tro att det är lättare att förstå dem ju högre de pratar?